stylebyjulia

Allting var så bra, mina fina vänner fick mig att må så obeskrivligt bra,
jag var den lyckligaste människan i världen.

Men allting revs ner på loppet av en minut. Ni förstörde allt.
Hela mitt liv faller, inte bara på grund av det men det var ett stort bidrag.
Jag behöver inte er två, hela mitt liv blir bara värre.
inte till den minsta hjälp ger ni, ni sårar bara.
Jag hade verkligen behövt detta, men jag sprang rakt in i en betongvägg,
det tog stopp när allting var så klart för mig.
Jag är vilsen och vill bestämma själv.
Vill hitta min plats i världen men var reserverad till någon annan.
Så nu står jag här tomhänt och svullna ögon.
Hoppas att ni lyckats med det ni vill. Isåfall, gratulerar!

I'm not okay, i promise.

Det har varit ett rätt bra tag sen jag skrev sist.
Det har varit rätt mycket som har hänt och andra inte.
Det har varit fantastiskt skönt att slippa känna sig fängslad vid datorn.
Det känns inte ett dugg lönt att sitta och tvinga fram ord om man inte har någon lust.
Men nu ska jag göra ett tappert försök till att börja skriva lite.
Det kommer nog mer och mer med tiden, så en liten mjukstart kan man kalla detta för.
Får se när vi hörs, so stay turned.